Larvig kompis
På eftermiddagarna när jag hämtar Hugo från dagis brukar han få gå sista biten själv istället för att åka vagn. Ibland snubblar man då över något extra spännande, som en stor larv t.ex. Hugo blev alldeles till sig eftersom en av hans favoritböcker handlar om en larv som blir en fjäril.
Själv blev jag mest frustrerad över att min kamera inte klarar av närbilder... så det blev fler bilder på Hugo istället. :)
Så här såg larven ut, jag vet fortfarande inte vad det var för art, men jag får gräva lite till.
Händelserika dagar
Oj, vad det hänt mycket i våra liv den senaste tiden, och mest av allt i barnens liv. Jag har fyllt 30 och fått en ny fin dator av Johan i present (MacBook Pro 13", tack så mycket!), och Hugo har fyllt 2.
Dessutom har vi haft huset fullt med folk för jämnan känns det som, först Hugos barnkalas och så i helgen Axels dop. Full släktinvasion och mycket att göra var det, men det är ju alltid roligt att träffa släkten så jag är inte den som klagar. Dock är det skönt att få lite tid för oss själv nu efteråt.
Då kan man ju t.ex. läsa sagor tillsammans, så mysigt.
EKG och Ultraljud
Idag var det dags för Axels återbesök på barnkliniken. Han föddes med blåsljud, och eftersom doktorn såg ett litet läckage på ultraljudet sist så blev vi kallade till återbesök. Idag var läckages (som berodde på omogenhet, Hugo hade något liknande som växte bort) borta, men istället såg han att en förgrening till lungartären var lite trång. Det ledde till ett något förhöjt tryck i höger kammare som därför också var lite för stor för sin ålder. Det bekräftades också via EKG. Beskedet vi fick var att det förmodligen kommer att växa bort, och vi kommer att bli kallade ytterligare en gång.
Även om vi inte tror att det är någon fara och i alla fall jag inte oroar mig så mycket så är det läskigt att se sitt barn uppkopplat till en maskin. Vi gick som sagt igenom det med Hugo och det är ju attans att det skall behöva vara samma sak med Axel.
Så här ser det ut när man tar ett EKG på en 5-veckors bebis. Och då är ändå elektroderna pyttesmå...
Svalka från ryssvärmen
Så kom den då, denn utllovade ryssvärmen. Soligt och varmt i flera dagar innan regnet åter tog över klimatet. Och vad passar bättre i värmen än att svalka sig med vatten i alla dess former? Så det har blivit både vattenspridarlek, poolparty där man bara badar fötterna och kvällsdopp i Östersjön (som var förvånansvärt varm, flera grader över 20)
Kräftor och salta bad
Under helgen på västkusten hann vi inte bara med konserten på Ullevi, utan även en hel del annat. Vi hade ett kräftkalas i Laholm tillsammans med Johans föräldrar och syster, vi träffade mormor som blev överlycklig att se barnen, och vi hann även se den nya lägenheten som pappa och Marita köpt.
Och på kvällen innan vi påbörjade resan hem slutade det regna tillräckligt länge för att vi skulle hinna med en promenad ner till havet, där Hugo med glatt humör kastade sig ut i det inte helt varma vattnet. Premiärbad i Bohuslän!
U2 på Ullevi (360 Tour)
I fredags var det äntligen dags för U2-konsert igen, nästan precis 4 år sedan vi senast stod och rockade loss på Ullevi. Till skillnad från den gången (då vi stod 2 meter från scenen) så hade vi sittplats uppe på läktaren. Trycket och stämningen är självklart inte lika bra där, men å andra sidan fick vi en fantastisk utsikt över "the Claw", U2´s spektakulära scenbygge. Den var verkligen makalös och överträffar allt jag tidigare sett (och förmodligen allt jag kommer att se för lång tid framöver).
Trots att skärmen inte ville veckla ut sig den kväll vi var där så var upplevelsen mäktig, och U2 själva gör en aldrig besviken (även om konserten rent musikaliskt inte tillhörde de bästa jag sett U2 leverera). Nu är det bara att hoppas att ryktet talar sant och turnén fortsätter ett varv till nästa år.
Innan konserten är the Claw imponerande stor men ohyggligt ful...
... men när den väcks till liv visar den sig i all sin prakt.
Ett av de häftigaste numren tyckte jag var Ultra Violet (light my way)
Och så här ser Ullevi ut upplyst av tiotusentals mobiltelefoner under finalnumret "Moment of Surrender". Gåshud!
Plask i poolen
De senaste dagarna har Hugo inte varit lika intresserad av sin pool som tidigare. Men så testade Johan att bada med honom, och då blev det fart på killen. :) Att åka rutchkanan så att man landar med en stort plask är roligast.
Han har väl helt enkelt tyckt att det varit tråkigt att bada själv, så nu skall vi försöka bjuda hit badsällskap åt honom och se vad som händer...
Stiligt ryggplask, pappa får akta så inte kläderna blir blöta :)
Supersize me
Igår var jag på BVC med Axel för att väga och mäta. Vi har ju tyckt här hemma att han blivit rejält mycket större, och det visade sig att vi haft alldeles rätt i våra observationer. Axel är nu 3 veckor gammal, har gått upp 800 gram och vuxit 5 cm! Christine på BVC bara skrattade och sa "- Jösses!"
Han är alltså 56 cm lång nu, och väger drygt 4,6 kilo. En riktig superbebis med andra ord.
Ölands djurpark
Fredagen den 24e firade jag och Johan 5-årig bröllopsdag och bestämde oss för att göra något vi skulle komma ihåg. Vi valde att åka till Ölands djur-och nöjespark där ingen av oss varit förut.
Det var den första fina dagen på ett tag och det märktes på mängden människor som letat sig dit, men det gick rätt bra ändå. Hugo är lite för liten för att riktigt uppskatta djurparksdelen av anläggningen, men att åka karuseller i nöjesparken var roligt. Bäst av allt var dock som vanligt att få bada i en av poolerna i badanläggningen.
Trots att Axel är i någon slags tillväxtfas och vill äta precis hela tiden så var det en rolig utflykt och det lär nog bli fler besök i framtiden.
På kvällen efter att Hugo lagt sig firade vi lite extra med räkmackor och rosa bubbelvin. Mysigt!
Klappa djuren...
...åka karusell...
..och bada. En riktig heldag på djurparken.
Syskonkärlek
Igår när hela familjen satt och myste i soffan frågade Johan Hugo om han ville hålla Axel. Det ville han, och verkade både stolt och glad när han fick ha lillebror i knät. Och klappade honom försiktigt på huvudet. :)
Aktiva barn
Jag och Johan tar det minst sagt lungt nu för tiden. På gränsen till soffpotatisar har vi blivit, men det går nog över med tiden.
Barnen däremot är inga soffpotatisar. Hugo spenderar en stor del av dagarna i eller runt sin pool, eller så sitter han vid köksbordet och ritar. Axel har börjat vänja sig vid att ligga själv korta stunder, och tycker att babygymmet är spännande.
Vilka fina killar vi har.
En vecka går så fort...
Hoppsan hejsan vad tiden rinner iväg. Idag är det 10 dagar sedan Axel föddes och det har varit fullt upp hela tiden. Vi har hunnit få besök av moster Katta och kusin Sara med familj (kors i taket) och dessutom har farmor och farfar bott i stan i nästan en vecka. De var barnvakter en kväll så att jag och Johan fick möjlighet att smita iväg på bio... sicken lyx!
Vi har även hunnit med en lekdate med Hugos kompis William som hade med sig lillasyster Alma och mamma Tina. Och Hugo har invigt sin nya pool som har rutchkana med vattensprutande elefanter. Uj så rolig den var.
Mamma och Axel vilar...
... medan killarna busar på lekplatsen.
Ja, Axel är verkligen en sjusovare till bebis. Större delen av dagen spenderas så här.
Hugo träffar Axel
Här träffar Hugo Axel för första gången på BB. Hugo är nyfiken men tycker nog att själva plastvaggan är intressantare än babyn och pappa får avstyra ett rally på rummet.
Välkommen Axel!
På måndagmorgon den 6e Juli kl 05.33 föddes familjens andra prins. Axel var 51 cm lång och vägde 3855 gram. Han hade lika bråttom ut som sin bror, men den här gången var vi lite mer mentalt förberedda på hastigheten och allt kändes betydligt mer under kontroll.
Efter att ha spenderat en natt på BB åkte vi hem igår och det var otroligt skönt, både för mig som saknade både Johan och Hugo där jag låg på sjukhuset, men också för hela familjen att vara på samma ställe.
Nu gäller det bara att komma in i rutinerna och komma ihåg hur det var att ha en nyföding hemma. Hittills går det ganska bra.
Beräknat datum men ingen bebis... suck
Idag är den enligt ultraljudet beräknade födelsedagen, men förutom lite vanliga förvärkar så händer ingenting... snacka om att tålamodet börjar tryta, jag vill ju så gärna få veta vem som bor därinne...
Vi har passat på att ta hand om syrénsaften i alla fall, och den blev god, men lite beskare än vanlig saft. Som grapetonic med syréntouch ungefär. Hugo tyckte den var smaskens (till skillnad från rabarbersaften) och då måste man väl vara nöjd.
